BEETLEJUICE på Prince Edward Theatre

Item: Beetlejuice The Musical
Rating: 5
Author: Stuart King

Stuart King 29 Maj 2026 kl. 09:38

Dödsbud: att missa BEETLEJUICE: THE MUSICAL vore ett gravt misstag. Föreställningen är dödsbra — och det är sagt utan att skämta bort saken.

Med allt det bästa från Tim Burtons respektlösa kultfilm från 1988 i behåll öppnade showen, skriven av Scott Brown och Anthony King, på Prince Edward den här veckan. Till det kommer en rad rent teatrala tillägg, inte minst den fräcka musiken och texterna av den australiske sångaren och låtskrivaren Eddie Perfect. Resultatet ligger någonstans mellan ett fyrverkeri och ett pågående upplopp.

David Fynn som Beetlejuice och Hannah Nordberg som Lydia Deetz med ensemblen © Johan Persson.

Förvisade till en byråkratisk mardröm till mellanvärld — vinden i deras eget forna hem — efter en olycka med elinstallationen upptäcker de nygifta och nyligen avlidna Adam och Barbara Maitland (David Hunter och Chelsea Halfpenny) till sin fasa att huset har fått nya invånare. Värre än så: den främste inkräktaren, Charles Deetz (Alasdair Harvey), är en samvetslös mäklare (finns det andra?) som efter hustruns död flyttat ut på landet med sin gotiska dotter Lydia (Hannah Nordberg) och ”livscoachen” Delia (Aimie Atkinson), med planer på att göra det förfallna huset till visningshus för ett nytt grindsamhälle.

Med få alternativ kvar tvingas Adam och Barbara kalla på dödsrikets främste bio-exorcist, Beetlejuice (David Fynn), för att bli av med problemet. Men de är för snälla och backar ur i sista stund: det är Lydia som till slut säger hans namn tre gånger och släpper lös BEETLEJUICE. Därefter går det kreativa teamet loss fullständigt i de stora numren, men lämnar ändå utrymme för rollfigurer man hinner tycka om.

Regisserad av Alex Timbers, med scenografi av David Korins och kostym av till synes odödlige William Ivey Long (hans 75:e produktion!) är det tekniska hantverket exakt: stramt skrivet, stramt koreograferat, stramt genomfört — och ändå färskt och till synes improviserat, tack vare upphovsmännens komiska och musikaliska bakgrund. Enligt uppgift varierar speltiden bara med några sekunder mellan föreställningarna, vilket är ett konststycke med tanke på mängden till synes spontana skämt. Bland de manusskrivna ”improvisationerna” finns en rad snärtiga pikar mot andra musikaler, framför allt Wicked och Paddington — och många fler — alla levererade med tungan djupt i kinden. Ljud, projektioner, specialeffekter och illusioner håller hög klass, och de visuella skämten avlöser varandra.

Om någon musikal ställt sig i kö för att ta över efter Paddington och vinna nästa års Olivier som bästa musikal, så är det BEETLEJUICE. I titelrollen förtjänar David Fynn stort beröm: energin är övermänsklig (och övernaturlig) och komiken sitter på millimetern.

BEETLEJUICE är 2 timmar och 30 minuter inklusive paus och spelas på Prince Edward Theatre i Soho till april 2027. Missa den inte — man är död tillräckligt länge ändå.

Beetlejuice i London